Den kloke Theodore Roosevelt

Theodore Roosevelt (1858-1919) var USA:s president 1901-09 och var en mycket intressant varelse.


Han gjorde sig tidigt känd i USA för att med kraft ta itu med korruption på ett effektivt sätt. Den amerikanska allmänheten blev därför väldigt förtjust i honom och ville förmodligen ha honom som presidentkandidat.

 

Inte populär bland de rika

De rikaste människorna och familjerna var inte lika förtjusta i honom och ville absolut inte ha honom som president. Därför ordnade de så att han fick ställa upp som vicepresident till William McKinley. Som oerhört populär vicepresident bidrog han väsentligt till att McKinley valdes till republikansk president år 1900.

 

Roosevelt utsågs förmodligen till vicepresident för att de etablerade kretsarna därigenom trodde sig kunna göra sig av med honom, eftersom det under 1800-talet nästan aldrig hänt att en vicepresident senare valdes till president. Dessutom var vicepresidentposten synnerligen tandlös. USA:s vicepresidenter har aldrig lyckats göra några bestående intryck på den amerikanska nationen genom sitt ämbete. Makthavarna ansåg att de på ett smart sätt utnyttjat hans popularitet och samtidigt oskadliggjort ett hot mot deras korrupta styre.

 

Tidig miljökämpe

Men då McKinley mördades den 14 september 1901 fick Roosevelt plötsligt tillgång till USA:s högsta ämbete och kunde därifrån fortsätta sitt arbete att bekämpa korruption.
Hans popularitet hos allmänheten ökade och han omvaldes med stor majoritet år 1904.

 

Genom att han effektivt bekämpade korruption, samtidigt som han hela tiden agerade med den vanlige medborgarens bästa för ögonen, blev han en förkämpe för rätten att bilda fackföreningar och lade grunden för att göra USA till en välfärdsstat. Dessutom var han väldigt framsynt och förordade långt före det att miljörörelsen uppstod på 1960-talet att man borde bedriva miljövård.

 

Vacker text om förmågor

Här är det mycket intressanta förordet till Theodore Roosevelts självbiografi:

 

"Det viktigaste för både individen och nationen är att kombinera kvaliteter, som var för sig kan vara både vanliga och för den enskilde värdelösa. Det är inte ovanligt att någon är effektivt handlingskraftig. Världsfrånvänd idealism stöter man ofta på. Dessa två egenskaper är tillsammans både önskvärda och sällsynta.

 

Det är ganska vanligt att svaga, kortsynta, tillbakadragna och lata individer är fredsälskande samtidigt som man ofta finner stort mod hos män med häftigt temperament och dålig karaktär. Ingen av dessa kombinerade kvaliteter är i sig själv till någon nytta.
Att skipa rättvisa mellan mänsklighetens många nationer och att lyfta mänskligheten till högre höjder låter sig endast göras med hjälp av starka och modiga människor, som hyllar freden genom sin visdom, men hellre strävar efter rättrådighet än fred.

 

När man ställs inför det moderna samhällets komplexitet, tvingas man använda sig av kollektivets kraft. Ändå är den kollektiva kraften meningslös om den enskilde sviker sitt sunda förnuft eller vägrar att göra sin plikt och ta ansvar.Det är nödvändigt att utveckla dygder, som gynnar staten. Men sådana dygder är som spilld mjölk, om de inte backas upp av kärleksfulla familjer och grupper, som utan fruktan axlar ansvaret att fostra nästa generation. Därtill krävs stark pliktkänsla tillsammans med levnadsglädje.

 

Vi behöver medborgare som skäms när de undviker att delta i det tunga arbete som måste utföras för att världen skall fungera och ändå kan glädjas åt livets mångskiftande glädjeämnen. Med glödande iver och sinneslugn behöver vi agera så som ett gott omdöme anbefaller.

 

Vi måste visa barmhärtighet mot dem som felar, samtidigt som vi obevekligt bekämpar det som är fel. Vi måste vara rättvisa och generösa mot varandra. Ändå är det nödvändigt att inse att det är klandervärt och ondskefullt att inte handlingskraftigt bekämpa förtryckare. Tillsammans med vänskap och hänsyn behövs stort mod och stränga krav på att arbete och möda accepteras. En för alla och alla för en är ett utmärkt motto, men endast under förutsättning att alla och envar drar sitt strå till stacken, utan att vara en börda för övriga.

 

Vi som tillhör de moderna demokratiska länderna måste oavbrutet sträva efter att skapa våra länder sådana att den fattige som är villig att arbeta kan leva behagligt och ärligt och där de rika inte tillåts vara oärliga eller lättjefullt kan undandra sig från pliktens ansvar. Ändå måste vi döma både den fattige och den rike på samma grunder, baserat på gärningar och inte börd. Vi måste med samma allvar bekämpa ondskefull och hatisk avundsjuka, som rånar de som ärligt lyckats i livet, som vi måste förhindra brutalt och själviskt högmod, som ser ner på och utnyttjar den som farit illa i livets spel.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln