2012

Bor du i Stockholm? Nu har du chansen att vara med på en av våra temakvällar. Klockan 18.30-20 pratar vi om ett intressant ämne ur filosofisk synvinkel.

 

10 januari har vi tema meningsfullhet.


14 februari har vi tema sann kunskap.

 

Plats meddelas inom kort. Här kan du läsa mer om våra temakvällar i Göteborg. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: filosofi, temakväll, samtal

"När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag min trädgård som går in i vila. Löven har fallit från vinrankan och kvar är bara nakna grenar som renas av frosttäcket. Naturen speglar vad som händer med mig!

 

Länge har jag suttit fast i "människoträsket" och känt mig ofri. Det är så många fixa idéer som hållit mig på plats. Mina tankar har varit styrda av hur man borde vara och vad man bör göra.

 

Tankarna har varit så vana vid att mekaniskt köra med mig att jag tappat bort min egen medvetenhet, mina förmågor och ursprungskraft.

 

Ett oskrivet blad

Efter idogt arbete har jag, med hjälp av sanna vänner, avslöjat en knasidé efter en annan och kunnat skratta åt hur jag satt dit dem för att slippa tänka själv.

 

Mantel efter mantel har fallit, precis som löven på träden utanför. Nu känner jag mig helt naken, som ett oskrivet blad och friare i tanken än på väldigt länge!

 

Plats för det nya

Jag drar en lättnadens suck och bara ÄR. Just nu känns stress och oro som bortblåst.
Det liknar känslan som infinner sig när man röjt ut garderoben eller förrådet hemma. Det finns gott om plats att fylla på med nytt och fräscht.


Plats för nytänk och nyskapande! Nya fräscha idéer som matchar mig och mina mål bättre.
Mål som kanske inte ser attraktiva ut ur ett människoperspektiv men som ger mening åt mitt liv.

 

Idévärlden är obegränsad

Idévärlden har ingen begränsning. En källa av obegränsade tankar och idéer får strömma fritt och vi har tillgång till den om vi bara släpper taget och kastar oss ut.

 

Strävan efter balans mellan min människa och mitt sanna jag driver mig. Ju fler mantlar som får falla, desto mer harmoni och lugn upplever jag. Det ger den ro som behövs för vara i fred med mina tankar.

 

Då kläcks idéerna som ger den fräscha förändring som så väl behövs för att komma vidare på livets stig!"

 

C.K.

Läs hela inlägget »
Man måste inte ha orange kläder eller rakat huvud för att vara buddhist och hjälpa sina medmänniskor.

"Vi lever i en värld där vi sätter likhetstecken mellan lycka  och hur stort, nyrenoverat hus eller hur dyr, fin bil du har, hur väl du lyckats med din karriär, att du har välartade barn eller att ditt förhållande är perfekt.

 

Så mycket är kopplat till prestige och materiell status. Bara du har allt det där som ger dig imagen av en perfekt person blir du lycklig. Eller?


Blir du lycklig när du blir bekräftad av andra? När andra ser upp till dig? När andra tycker du är vacker, vass och välklädd?

 

Ett leende från öra till öra

Länge har jag funderat på vad som gör mig lycklig. Svaret kom, helt oväntat, en dag när jag tog en promenad i skogen där vi bor:

 

Lycka är att vara bodhisattva!


Lyckan spred sig i och utanför mig. En fantastisk känsla av ro och glädje, äkta glädje, där jag i min ensamhet inte kunde låta bli att le från öra till öra. Kalla mig buddhist, javisst! Det behövs inga orange skynken eller rakat huvud för att känna igen min sanna lycka.


Bodhisattva är sanskrit och beskriver en individ som kommer till insikt, blir visare och sprider vidare sin kunskap till andra.

 

Jag vill vara den bodhisattva som lär känna mitt sanna jag så väl att jag finner min sanning och delar med mig av mina insikter till den som är mottaglig och vill lyssna, lära och skicka vidare!

 

Du är mer än din kropp

Det är så lätt att fastna i sin människa, i sin kropp och tänka att bara den är vältränad, välbärgad och beundrad kommer lyckan att infinna sig. Varför begränsa sig? Vi är så mycket mer än så!

 

Inse att dina tankar är obegränsade. De är också en del av dig och du sträcker dig så långt som dina tankar kan nå! Släpp tankarna fria! Sluta jaga lyckan i den lilla begränsade boxen vi kallar världen.

 

När du är fri kommer lyckan till dig!"

 

K.C.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: bodhisattva, lycka, insikt, visdom

Lever du det liv du vill leva? Eller följer du gamla invanda mönster? Som kanske till och med någon annan har bestämt åt dig?

 

Du är fantastisk. Så självklart ska du spela huvudrollen i ditt liv. 

 

Det handlar inte om att vara egoistisk. Det handlar om att leva sitt liv så som man vill leva det. På ett sätt som är bra både för en själv och för omgivningen. 

 

Lär känna dig själv och utveckla dina förmågor! Då kan du välja nya vägar. Vi erbjuder utbildning i livets viktigaste frågor. Det är personlig utveckling som heter duga!

 

Kom på en temakväll och upplev hur det kan gå till.

 

Välkommen!

Läs hela inlägget »

Känner du dig annorlunda? Som att du inte riktigt passar in?

 

Blir du uttråkad när folk pratar om sina statussymboler och tidsfördriv?

 

Söker du meningsfullhet och djup i tillvaron?

 

Ja, då är du nog ett freak. Åtminstone enligt normalsekten.

 

Normalsekten är en obehaglig, förtryckande sekt som inte tillåter dig att vara den du är. I normalsekten måste du göra som alla andra och får absolut inte sticka ut. Livets större frågor ska du inte bry sig om, det är alldeles för krångligt. Nej, lägg din tid på att jobba ihop så mycket pengar du kan så att du kan köpa så mycket prylar som möjligt istället.

 

Vill du inte tillhöra normalsekten? Välkommen till oss!

 

Vill du veta vilka vi är och prova på hur det är att prata om vettiga och viktiga saker med andra freak? Kom på en temakväll

Läs hela inlägget »

I den materiella världen blir det mindre åt var och en när man delar på något.

 

Alla som delar på en tårta får en mindre bit om man är fler som delar på tårtan.

 

I idévärlden blir det mer till var och en om fler är med och delar på exempelvis vänskap eller kunskap.

 

Idévärldens begrepp är olokaliserade, obegränsade och allerstädes närvarande. Det sanna jaget tillhör idévärlden.

 

Vill du närma dig idévärlden?

Läs hela inlägget »
Kanske dags att bygga tempel till slumpens ära... Kanske dags att bygga tempel till slumpens ära...

Läs första delen här.


Det finns många fler exempel på materialisternas högmod. Enligt filosofin kommer materialister aldrig att nå fram till de verkliga sanningarna, så länge de nöjer sig med att enbart studera effekter.

 

Sokrates var inne på denna linje i Platons dialog "Faidon". Där hävdar Sokrates att de kroppsliga sinnena aldrig lyfter andens blickar mot idéernas värld, där de verkliga orsakerna ligger. Det är bara med hjälp av tanken som vi kan förstå hur saker och ting hänger ihop. Kroppens sinnen är "mottagare" (= effekt). Orsaken finns alltid i den gudomliga idé-världen.

 

Ett tempel till slumpens ära

Ett annat exempel: Om någon hittar en grovt tillyxad stenskrapa, som någon urtidsmänniska har fixat till för att underlätta sin tillvaro, säger forskaren:

 

– Ett sådant tydligt bevis på att det funnits en tänkande varelse, bakom tillverkandet av stenverktyget.

 

Men när en forskare studerar en DNA-molekyl stämmer materialister, som anser sig tillhöra det vetenskapliga etablissemanget, gemensamt upp i kör och utbrister.

 

– Otroligt vad slumpen kan skapa!

 

Dessa materiella pseudo-vetenskapare borde uppföra jättelika byggnader där människorna kunde lovprisa slumpen för allt den gjort för dem. Den vetenskapliga slumpen har väl visat sig vara betydligt mäktigare än Jahve, Gud, Jesus eller Allah...

Läs hela inlägget »
Etiketter: andlighet, sokrates, filosofi
Richard Dawkins. Richard Dawkins.

Det är märkligt att intelligenta människor som Richard Dawkins har mage att säga saker som:

 

– Det är obegripligt att intelligenta människor kan tro på mirakel.

 

Visst kan det tyckas obegripligt att intelligenta människor tror att sagor enbart innehåller sanningar, bara för att de existerar i "heliga" skrifter. Men det är ju fullt möjligt att vara smart i ett område samtidigt som man är helt korkad i ett annat område.

 

En "helig" skrift är en saga skriven av människohand. Liksom andra sagor innehåller den både lögner och sanningar. Det finns sagor som påverkar människor på ett positivt sätt, likaväl som det finns sagor som påverkar negativt. Urkristendomens sagor ger betydligt mer positiva signaler än senare tiders dogmatiska och byråkratiska kristendom(ar).

 

Två definitioner av religion
I ordboken American Heritage Dictionar definieras religion på två olika sätt:

 

1. Något som baseras på tro på auktoriteter, präster och system.

 

2. Tro på och respekt och vördnad inför något som övergår människans förstånd, som har skapat och styr universum.

 

I båda fallen rör det sig om tro, men i det senare fallet ingår i tron att vårt människosinne inte förstår det som övergår människosinnets förmåga att förstå.

 

I det första fallet (styrt av heliga skrifter och prästerskap, som intalar följeslagarna att de besitter en absolut sanning) är det högmodet som styr.

 

Högmodet finns inte bara i religionen.

 

Det är oerhört högmodigt att påstå att man "vet" hur universum skapades genom att hänvisa till Big Bang. De enda "bevis" vi har för Big Bang är ett oerhört extrapolerande av data som samlats ihop under vår korta existens som civilisation med avancerade astronomiska instrument. Sådan materialistisk tro är högmodet personifierad.

 

Äkta vetenskapsmän är väl medvetna om att det är vetenskapligt förbjudet att extrapolera och att ju längre bortom det kända intervallet man extrapolerar, desto osäkrare är de resultat man kastar fram hypoteser om.

Läs hela inlägget »

Enligt Sokrates krävs det visdom för att omdömet ska fungera. Så frågan "Hur får man ett bättre omdöme?" besvaras enkelt med: "Genom att bli vis".

 

Men vad är visdom? Vad är det filosofen strävar efter att nå?

 

Ordet filosof kommer av grekiskan och betyder "en som älskar visdom" (philo= älskar, sophos=visdom). 

 

Sokrates ansåg att det finns två sorters kunskap: praktisk kunskap och sann kunskap. Den praktiska kunskapen (klokhet) behövs för att överleva. Den handlar om allt praktiskt som hur man lagar mat, tillverkar kläder etc. Sann kunskap är kunskap om det eviga och oföränderliga.

 

Endast sann kunskap är visdom. Den som vill förbättra omdömet ska enligt Sokrates tillägna sig sann kunskap, men behöver inte vara så klok. Det räcker att vara tillräckligt klok för att överleva.

 

Sann kunskap (visdom) skaffar man sig enligt Sokrates genom att med tankens kraft begripa de idéer som ligger bakom fenomenen i vår värld.

 

Förstå de bakomliggande idéerna 

Om man till exempel vill förbättra sitt omdöme ifråga om vänner, ska man studera vänskapens idé (se gärna vår artikel om vänskap).

 

Om man vill få bättre omdöme ifråga om att kommunicera för att förverkliga sin mening med livet, ska man studera de idéer som ligger bakom förmågan att kommunicera (till exempel genom att göra vår kommunikationskurs.)

Läs hela inlägget »

Här är en artikel om ärlighet. Kan man vara ärlig mot sina sanna vänner? Fler intressanta artiklar hittar du här.

 

Den som verkligen försökt vara helt och hållet ärlig och uppriktig gentemot sina medmänniskor får snart lära sig att det inte alltid uppskattas.Det är i själva verket ett utomordentligt bra sätt att förlora vänner på.

 

Det är därför lätt att dra slutsatsen att man inte ska vara ärlig och att människor inte vill höra sanningen.

 

I stället borde man förstå att människor bara vill höra de sanningar de kan förstå och att man därför är tvungen att kommunicera med var och en på den verklighetsnivå som han eller hon befinner sig på.

 

Det finns ett ordspråk som förekommer i det flesta stora religioner: "Sök sanningen och sanningen ska göra dig fri". Dessa två idéer hör förmodligen ihop på något sätt. För att förstå dem måste man komma upp på den verklighetsnivå där de blir sanna för den som försöker förstå.

 

Friheten kommer genom sökandet
"Sök sanningen..."-ordspråket säger ingenting om hur eller varför man ska söka sanningen. Tydligen räcker det att bara söka den för att bli fri, om man ska tro på vad ordspråket säger. Ur livsfilosofisk synvinkel är detta helt rätt, eftersom sanningen är det vardagliga ord som bäst beskriver vad gudsbegreppet innebär. Även tanken bakom ordet oändligheten ger en bra bild av den högste guden eller Gud.

 

Just tanken på något överallt närvarande eller evigt, är förklaringen till att det räcker att "söka sanningen" för att man ska bli fri. Genom att söka sanningen ger man den en möjlighet att komma en till mötes så att man "kan bli fri" (från okunnighetens slaveri) eller "frälst". Bara den som "tror" att han kan finna någon sanning, bryr sig om att söka den. Det är därför man måste "tro" för att kunna bli frälst.

 

Längtan efter visa personer
Då kanske man frågar sig vad detta har med "ärlighet varar längst" att göra?

 

Jo, om en människa med mänskliga fel och brister försöker vara ärlig, kommer hon att stöta på motstånd från dem som hon är ärlig mot eftersom det hon säger inte nödvändigtvis är sant för den andra.

 

Om samma människa hade turen att stöta på en vis man eller kvinna som kunde förstå hennes ärlighet och uppskatta att hon försöker vara ärlig och sann, då skulle den vise kunna hjälpa henne att söka sanningen så att hon blev mer fri (frigjord från okunnighet) genom att med hjälp av de rätta frågorna styra henne mot högre nivåer av sanning.

 

Det är den tanken och det hoppet som människan har hållit sig fast vid när hon har väntat på sin frälsares återkomst (som hon kallar för Messias, Maitreya etc.) Förmodligen var både Jesus och Buddha sådana visa män. Men deras samtid lyckades inte bevara den förmågan i sina led och har därför nödgats invänta frälsarens återkomst.

 

Man behöver inte vara perfekt
Om okunnighet (dumhet) är den enda synden och man kan frälsas från den genom att söka sanningen (höja kunskapsnivån och förmågan), så skulle ju varje människa kunna bli visare om det bara fanns någon medmänniska som var tillräckligt vis för att kunna sätta sig över skillnaderna i verklighetsnivå mellan olika människor (förlåta dem sina synder) och förstå att de i själva verket söker sanningen för att komma ifrån okunnigheten. En sådan vis man behöver inte alls vara perfekt eller felfri, även om många av dem han kunde hjälpa gärna skulle vilja det (läs boken "Måsen" av Richard Bach så får du en fin beskrivning av detta fenomen).

 

När vi i livsfilosofin tränar filosofer, gör vi vanliga människor tillräckligt visa och kunniga inom just de områden som man behöver ha kunskap inom för att kunna hjälpa sina medmänniskor att se sanningens ljus. Med den kunskapen kan livsfilosofen med hjälp av sina gärningar befria sina medmänniskor från den synd som uppstår ur okunnighet och dumhet.

 

En liten gud
En tränad livsfilosof är bara en vanlig människa som vill hjälpa sina medmänniskor att söka sanningen. När han lyckas med det så gör han en gudomlig gärning. Han blir en liten gud i ögonen på den han hjälper på detta sätt.

 

När många livsfilosofer tillsammans hjälper fler och fler människor att höja sig ur okunnighet, har vi börjat lägga grunden till det kommande tusenåriga fredsriket på vår jord. Livsfilosofin kan hjälpa dig att dra ditt strå till stacken.

 

Rom byggdes inte på en dag. Det gäller givetvis även vårt tusenåriga fredsrike. Det handlar väldigt mycket om att skapa frid och harmoni. Man börjar med att själv skaffa sig inre frid och harmoni i sitt eget sinne. Sedan kan man hjälpa sina medmänniskor att göra detsamma.

 

Nästa steg är att hjälpa vår civilisation att bli mer harmonisk och ordnad. Det innebär att vi måste se till så att den inte växer sig stark på miljöns och livets bekostnad.

 

Du är välkommen att hjälpa till om du känner dig kallad. Det enda du egentligen behöver bidra med är just att "vara ärlig" och "söka sanningen".

Läs hela inlägget »

"De som gör bort sig ska belönas, skötsamma straffas och regler är till för att brytas. Så skulle den moderna samhällsekonomin år 2012 kunna sammanfattas i en lärobok för högstadieelever."

Så skriver Andreas Cervenka i denna mycket intressanta artikel i SvD.

Läs hela inlägget »

Läs denna intressanta artikel om globalisering. Författaren antyder en förklaring till att att första världskriget startades.

Läs hela inlägget »
Etiketter: historia, svd

Här är en artikel om vad den vetenskapliga metoden betytt - och inte betytt - för den civilisation vi lever i idag. Fler artiklar hittar du här.

 

Västerlandets civilisation byggdes upp med hjälp av en frihetslängtan och hårt arbete av människor som trodde på ett bättre liv i framtiden. Denna tro var tydligen en god tro eftersom den givit oss som idag lever i denna civilisation ett liv där vi har större friheter och möjligheter att själva bestämma hur vi ska förvalta detta arv från det förgångna än många hade trott vara möjligt för hundra år sedan.

 

Vår moderna vetenskap har möjliggjort dessa banbrytande framsteg på individens frihetsområde genom tillämpandet av den vetenskapliga teorin. Den moderna vetenskapliga teorin är en produkt av filosofin, som är all kunskaps källa i vår civilisation. Och just detta faktum är något som den moderna människan alltför ofta glömmer.

 

Osjälviskt arbete
Att hela vårt välstånd och vår frihet i grund och botten är en produkt av olika sorters kunskapstörstande människors vedermödor under årtusenden, glöms nästan helt och hållet bort.

 

Olika statushungriga och popularitetstörstande fånar försöker ta åt sig äran av de framsteg som gjorts med hjälp av de många osjälviska kunniga män och kvinnor som var och en på sitt sätt bidragit till att föra fram kunskapens ljus för att leda människorna vidare på vägen mot allt större sanningar. De har uppenbarats allteftersom den vetenskapliga teorin banat vägen med hjälp av sin "tro", som är den enda sanna moderna religionen.

 

I korta drag kan man säga att den vetenskapliga teorin går ut på att man ska "tro" något (ställa upp en teori), som sedan bevisas genom att man utför experiment, som ska besanna denna "tro". Och om "tron" visar sig vara mer sann än de tidigare trossatserna (teorierna) man haft, så upphöjer man den nya teorin till "vetenskaplig sanning" och därmed har man höjt kunskapsnivån.

 

Experiment som talar för eller emot
Den största skillnaden mellan vår moderna religion (vetenskapen) och tidigare religioner, är att det inom vetenskapen inte räcker att någon "påve" eller annan auktoritet säger att något är sant för att övriga troende ska behöva hålla med om att det verkligen är sant. I stället förlitar man sig på att fysiska universum ska styrka sanningshalten i olika teorier genom att bekräfta eller vederlägga dem i de experiment som genomförs.

 

Och i stället för att ha ett "kyrkoråd" som avgör vad som ska basuneras ut som högre sanningar, har vi forskare som med hjälp av den vetenskapliga teorin banar sig närmare sanningen och låter övriga "troende" följa med när vägen till sanning gjorts mer framkomlig av olika pionjärers insatser till mänsklighetens fromma.

 

Detta har givetvis inte förhindrat olika former av auktoritetstänkande att smyga sig in i processen och försöka leda vår civilisation tillbaka till svunna, auktoritära tider. Tyvärr är det väl så att många människor föredrar en "stabil" värld med fastställda regler för både tänkandet och levandet och det skapar ju i sin tur en grogrund för auktoritetstänkande.

 

Minsta motståndets lag gör också att många inte bryr sig om att sätta sig in i förhållandena utan överlåter åt olika organ i samhället att fatta beslut åt sig. Undan för undan kan så den västerländska civilisationen rivas ner genom att man steg för steg tar bort det som den en gång byggdes upp av.

 

Vetenskapen är bra men otillräcklig
Detta för oss fram till anledningen till att dessa rader skrivits. Vetenskapen har lett oss på vägen mot allt högre sanningar. Hela den moderna, tekniska, västerländska civilisationen med alla dess triumfer är ett enda stort experiment som bevisar att vetenskapen erövrat många kunskaper om vårt fysiska universum.

 

Men samtidigt är västerlandet behäftat med lika stora experiment på andra områden som klart och tydligt bevisar att vi inte löst de mysterier som omger oss på de humanistiska fälten. Den ökande brottsligheten, de höga siffrorna för självmord, vansinne, mentalsjukdom, alkoholmissbruk och drogmissbruk talar alla sitt tydliga språk. Vetenskapen har kommit på villovägar.

 

Vår moderna religion har misslyckats med att ge sig i kast med de mysterier som omfattar människans roll i spelet. Förblindad av framstegen på det fysiska området har man ställt alla icke-fysiska problem åt sidan och helt enkelt förklarat att "det omätbara" (det icke-fysiska) kan man inte veta något om. Det ligger utanför "det vetenskapliga".

 

Banbrytande insatser
Varför man har gjort så kan i och för sig vara intressant att utröna, men vi nöjer oss med att konstatera att den etablerade vetenskapen gjort på det här sättet. Som tur är har vetenskapens framsteg inte begränsats till vad etablerade forskare ansett vara intressant eller möjligt att veta något om. Historien är full av banbrytande insatser från icke-auktoritärt håll som fört vår vetenskap framåt steg för steg så att vi sluppit fastna i de mer etablerade och auktoritära tankebanorna.

 

Givetvis har även mellanmänskliga relationer och tankens värld utforskats av olika oetablerade forskare med mer eller mindre grundlig vetenskaplig skolning. Resultaten har inte låtit vänta på sig och de nyförvärvade sanningarna finns numera tillgängliga på olika håll i världen av efterföljande som tagit vara på de banbrytande insatserna av mödosamt forskningsarbete utfört av frihetslängtande människor med stark kunskapstörst.

 

Kunskap för din egen utveckling
Mycket av kunskapen kan man tillgodogöra sig på ett ytligt och mindre krävande sätt, men de verkligt betydelsefulla bitarna för den personliga frihetens stärkande är tyvärr inte lika lätta att överföra. De kräver studier med aktivt deltagande.

 

För den som är intresserad av kunskap (filosofi) har vi därför kurser där du själv kan avgöra om de sanningar du får lära dig är användbara för din utveckling som individ.

 

Föreningen Dugas syfte är att göra människor dugligare genom att steg för steg höja deras kunskap om sig själva och sina medmänniskor. Detta görs helt i linje med de gamla grekiska filosofernas drömmar om att "lära känna sig själv".

 

Du som vill stifta ytterligare bekantskap med vår livsfilosofi är välkommen att anmäla dig till en av våra introduktionskvällar eller någon av våra kurser. Du kan också läsa boken "Buddhas Dharma" av Todde Salén.

 

En lång men spännande väg
Livsfilosofins levande meditation bedrivs på en individuell basis parallellt med kurserna. Efter att man har tittat på individens livssituation och gått igenom den, tar man itu med att öva upp förmågan att använda minnet och fortsätter därefter parallellt med kurserna att förbättra kommunikationsnivån, problemlösningsförmågan etc.

 

En lämplig bok att läsa för att sätta sig in i de mål som livsfilosofin ytterst siktar in sig på är "Måsen" av Richard Bach.

 

Vägen är lång, men framkomlig. Och för den som har tid och energi finns det oanade möjligheter att uppnå helt nya medvetandenivåer och tillstånd. Om du är intresserad, så hör av dig till oss.

Läs hela inlägget »

Den här artikeln i Svenska Dagbladet, "Språk förändras på olika sätt", belyser på ett utmärkt sätt resonemanget i blogginlägget "Titta på månen, inte på fingret som pekar".


Språket är en rent andlig produkt. Språket har sitt eget andliga liv. Varje språk lever sitt liv på sitt sätt. Dialekterna är någon sorts underställda andliga liv, som fortfarande hänger ihop med den språkligt överordnade anden för just det språket.

Läs hela inlägget »
Etiketter: andlighet, svd, språk

Tortyr är inte längre ett folknöje. Det är inte en folksport att plåga ihjäl katter nu för tiden. Vi människor tycks ha blivit lite mer civiliserade.

 

Men vad beror det på? Läs Steven Pinkers intressanta slutsatser här. 

Läs hela inlägget »

I sitt försvarstal påstod Sokrates att oraklet ansett att han var den visaste av människor eftersom han visste att han inte visste något.

 

Andra människor, som kanske visste en hel del, var dummare än Sokrates.

 

Orsaken? Dessa människor ansåg sig även veta en massa annat, som de i själva verket inte alls förstod sig på. Genom att TRO att de visste sådant som de var helt okunniga om, var de dummare än Sokrates. För han visste ju att han inte visste.

 

Sokrates påpekade att den som visste att han inte visste något var enkelt okunnig. Enkel okunnighet är värdefull, eftersom den öppnar en kungsväg till kunskap. Den som är medveten om sin okunnighet har möjlighet att lära sig och kan därför tillägna sig kunskap.

 

Liv före födelsen
En enkelt okunnig människa inser att om hon inte har någon kunskap om sin existens före födelsen, så vet hon inte om hon har haft någon existens före födelsen.

 

Hon inser att det kan vara möjligt att hon längre fram i livet lär sig något som kanske får henne att veta något om sin existens före födelsen. Just nu vet hon bara att hon inte vet något om detta. Det är ett mycket vettigt sätt att resonera. Det gör det möjligt att öka medvetenheten.

 

Det är sämre ställt med individer som är dubbelt okunniga, det vill säga sådana som är omedvetna om att de inte vet. Så länge som de är omedvetna om sin okunnighet, har de ingen möjlighet att göra något åt sin dumhet. Eftersom många individer tycker illa om att andra påpekar för dem att de är okunniga, begränsas deras möjlighet att ta sig loss ur okunnighetens träsk.

 

Den värsta okunnigheten
Sedan har vi det som Sokrates kallade tredubbel okunnighet. Att vara tredubbelt okunnig är en skam.

 

För en medveten, andlig varelse är den tredubbla okunnigheten en styggelse. Tredubbel okunnighet innebär att man tror sig veta något, när man i själva verket inte alls vet.

 

Religiösa fanatiker och fundamentalister tror sig veta en hel del om allt mellan himmel och jord, trots att de inte har gjort några större försök att skaffa sig kunskap. Ofta har de enbart lyssnat på någon annan och bestämt sig för att tro på vad de hört eller läst. Andligt lättjefulla (lättja är en av dödssynderna) varelser fastnar lätt i tredubbel okunnighet. Sokrates hade inte mycket till övers för tredubbelt okunniga varelser. Att påstå att man vet att man inte har existerat före födelsen, bara för att man inte vet vad eller var man var före födelsen, är tredubbel okunnighet.

 

Sokrates talade om sann kunskap (om livets lagar och livets mening). Praktisk kunskap (om sinnevärlden) är inte lika viktig för en sann filosof (philos = älska och sophos = visdom).

 

Sann kunskap kan vara att känna till lagen om tillgång och efterfrågan eller lagen om orsak och verkan. Praktisk kunskap gör att man kan öka eller minska på tillgången eller efterfrågan.

 

Både sann och praktisk kunskap är värdefull. Sann kunskap gör livet meningsfullt (ökar lyckan). Praktisk kunskap gör livet uthärdligt (minskar lidandet).

 

Mycket värre än skatter
När människor i Benjamin Franklins omgivning beklagade sig över att staten beskattade dem för hårt, påpekade Franklin att de inte borde bekymra sig så mycket över statens skatter (på den tiden var skatten ca 10 procent på inkomsten). I stället borde de begrunda sin egen okunnighet som kostade dem långt mer än dubbelt så mycket som statens alla skatter.

 

Högmodet (en form av tredubbel okunnighet och dessutom en av dödssynderna) ansåg Franklin dessutom var minst dubbelt så kostsamt som okunnigheten.

 

Både Sokrates och Benjamin Franklin kan lära det moderna samhällets människor väldigt mycket. Men för att lära sig måste man stiga ner från den dubbla och tredubbla okunnigheten och öppet våga redovisa sin enkla okunnighet. Det kräver en viss sorts ödmjukhet och en hel del mod.

 

Våga vara enkelt okunnig!
I föreningen Duga kan den som vågar vara enkelt okunnig få hjälp att vandra på sin egen väg mot upplysning (buddha). Vi har en lära (dharma) och en teknik att lära ut denna, som är unik. Med hjälp av våra andligt upplyftande sagor och våra frågeställningstekniker kan vi ge dig den hjälp du behöver för att ta dig fram på din egen väg till upplysning.

 

I den gemenskap vi skapar och med hjälp av det växande förtroendet mellan andligt sanna vänner är det möjligt att förverkliga buddha Maitreya (den sanna vänskapens buddha).

 

Vill du läsa fler artiklar om intressanta ämnen? Klicka här.

Läs hela inlägget »

När jag var ung fanns det bara en tv-kanal i Sverige.

 

Man kunde inte bläddra mellan kanalerna. Det fanns inte heller något internet att surfa på. Det gick inte att slösa bort sin tid på sådana aktiviteter. Istället var man tvungen att hitta på andra sätt att kasta bort denna (om man använder den rätt) oerhört värdefulla gåva. Man kunde ha tråkigt, vilket inte behöver vara så dumt.

 

Kanske var det någon som lessnade på att ha tråkigt och därför skapade något värdefullt ur tråkigheten. Andra bar sig illa åt och lät sig sänkas djupare ner i okunnighetens träsk, genom att bryta upp från tråkigheten och ägna sig åt olika destruktiva (för den andliga varelsen) aktiviteter, såsom att konsumera kemiska substanser eller ägna sig åt aktiviteter som var skadliga för andra. Åter andra fördrev tiden med att ägna sig åt aktiviteter som varken gav något vare sig positivt eller negativt utbyte.

 

Men nu har vi haft olika tv-kanaler att välja på i ett halvsekel, så vi har kunnat ägna oss åt att lösa tråkighetsproblemet med tv-kanalbläddrande under flera decennier. Genom internet kan vi slösa bort den värdefulla gåvan på ytterligare ett sätt som inte känns så tråkigt.

 

Använda tråkigheten till något bra
Jag passar på att erkänna att jag har slösat bort mycket av min tid på tv-kanalbläddrande. Mer än en gång reflekterade jag över att det inte var smart att tillåta mig att vara så fruktansvärt mycket effekt av ett inflöde, som jag egentligen inte ens visste om jag ville ha. Jo, jag erkänner att det någon gång hände att jag råkade stöta på något som var intressant. Men oftast kunde jag efteråt konstatera att jag lika gärna kunde ha haft tråkigt. Kanske kunde jag ha använt den tråkigheten till att ta mig själv i kragen och skapa något mer konstruktivt.

 

Jag har även slösat tid på att surfa på nätet. Men nu har jag skärpt mig. Jag har börjat skilja det väsentliga från det oväsentliga och lyckats disciplinera mig själv lite bättre.

 

Lär dig flöda ut, inte bara ta emot
Det jag vill komma till är att människan i väldigt hög grad är en "effektvarelse", en varelse som hela tiden tar emot istället för att flöda ut. Den levande meditationen syftar till att förbättra individens förmåga att vara orsak. Som människa är man inte orsak. Men som andlig varelse kan man vara orsak. En andlig varelse som tillbringat långa tidsrymder som "sövd", är övertygad om att hon är en kropp som är en skapad av slumpen och att hjärnan tänker åt henne, istället för att inse att hon är ett sant jag som inte är fysiskt.

 

En sådan varelse klarar inte med lätthet av att i sitt yrvakna tillstånd börja skapa. Levande meditation kan göra det lättare för henne att börja skapa, men det betyder inte att det går av sig själv. Oftast måste en yrvaken andlig varelse använda både piska och morot för att komma igång med skapandet.

 

Ett av fysiska universums syften är att göra det sanna jaget solitt och orörligt. Att studera livets och universums lagar är en bra början. För mig har det definitivt underlättat. Bara att komma till insikt om att det sanna jaget reinkarnerar under väldiga tidsrymder, har lärt mig att jag behöver kasta mitt begränsade mänskliga tålamod överbord och lägga mig till med andligt tålamod.

 

Gör inte som "normalsekten"
Det sanna jaget har tillgång till unika förmågor och möjligheter. Det går att inte gripa tag i dessa unika möjligheter genom att styra in sitt liv på "normalsektens" djupa hjulspår, genom att ägna sig åt tv-kanalbläddrande eller internetsurfande. Det går att ta emot gåvan och förvalta den för att bli mer orsak.

 

Jag vet att det finns väldigt bra tv-program, men det finns väldigt många fler dåliga. Tv:n kallas inte utan anledning för dumburken. Jag vet att internet rymmer mängder av värdefull information. Men det mesta på nätet är oväsentligt.

 

En listig fälla
Människan sitter fast i en välkonstruerad fälla. Levande meditation gör det möjligt för den som fastnat i fällan att ta sig ur den. Men vägen ur fungerar bara om hon är noga med att följa den moderna sokratiska metodens anvisningar.

 

Det kan anses bevisat många gånger om att mänsklighetens ansträngningar att ta sig loss ur fällan hittills inte varit framgångsrika. De flesta metoder solidifierar bara fällan.

 

Vad skulle du anse om någon som överger fungerande metoder enbart för att det började bli besvärligt att ta sig fram på vägen ut? En sådan person förtjänar inget annat än förakt.
Vad skulle hända om en individ som påbörjat sin vandring ut ur fällan plötsligt avbröt sin påbörjade resa, för att hon råkade få en så stor vinst att hon tyckte att hon fått så stora insikter och mådde så bra att hon inte längre behövde meditera?

 

Somliga anser att alla har rätt att själva bestämma sig för hur de ska ha det. Jo, givetvis har varje individ rätt att tänka själv och bilda sig sin egen uppfattning. Men sann vänskap kräver att man påpekar för individen att vägen ut ur fällan fortsätter bortom nästa krök.

 

En ny metod – som fungerar
Den moderna sokratiska metoden är något nytt. Den är en fungerande väg ut ur fällan. Innan vår moderna sokratiska metod skapades fanns det ingen väg som ledde hela vägen ut ur fällan. Jo, det säljs en väldig mängd dåligt fungerande metoder. Men ingen skicklig försäljare kan få en väg som leder åt fel håll att ta dig ut ur fällan.

 

Vår moderna sokratiska metod fungerar för de individer som har den karmiska läggning som behövs för att ta till sig vinsterna. Det gäller bara att använda sig av dessa verktyg och ge sig iväg på ett fantastiskt äventyr i riktning mot mer nyskapande över långa tidsrymder.

 

Svik inte dina vänner! Se till att de håller sig på vägen, så att de kan ta sig ur fällan. Om du inte hjälper dem kommer de inte komma loss.

Läs hela inlägget »

Just nu förbereds en nedskrivning av de "privata långivarnas fordringar på Grekland med 53 procent. Varför inte 100 procent? Läs Mats Perssons intressanta artikel. 

Läs hela inlägget »

Vi lever i ett materialistiskt samhälle, där vi uppfostras till materialistisk tro. Går man hundra år tillbaka i tiden levde svenskarna i ett samhälle, som forstrade medborgana till kristen tro.

Livsfilosofin påstår att varken religiös, politisk eller materialistisk tro är andlighet. Livsfilosofin går i Sokrates fotspår. Vi påstår att när vi närmar oss idéerna bakom fenomenen blir vi andligare. Språket är något av det andligaste vi alla använder. Den zehnbuddhistiska liknelsen "Peka mot månen" illustrerar detta på ett bra sätt:

 

En novis som studerade buddhistiska texter bad en äldre munk om hjälp att förklara en text han inte förstod. Han bad då novisen att läsa texten högt, eftersom munken inte var läskunnig. Novisen undrade hur munken skulle kunna förklara textens innebörd, om han inte ens var läskunnig. Munken svarade att om man pekar mot månen, så räcker det inte med att se fingret som pekar mot månen. För att få syn på månen måste man se efter vad fingret pekar på.

 

Det är precis på samma sätt med våra ord.

 

Varje ord vi uttalar pekar på en idé som man måste förstå för att kunna ta emot det budskap som orden förmedlar. Språket riktar ständigt vår uppmärksamhet mot den idé-värld som Sokrates ansåg var sann andlighet.


Andlighet är inte att tro på en helig skrift. Andlighet är att komma i kontakt med idé-världen. I idé-världen existerar begrepp som sann vänskap, kunskap, frihet, kärlek etc.

 

Det som framförallt skiljer idé-världen från den materiella världen är att i den materiella världen blir det mindre åt var och en när man delar på något. Till exempel får var och en som delar på en tårta en mindre bit om man delar tårtan i lika stora delar åt var och en. I idé-världen blir det mer till var och en om fler är med och delar på t.ex. vänskap eller kunskap.


Idé-världens begrepp är olokaliserade, obegränsade och allerstädes närvarande. Det sanna jaget tillhör idé-världen.

 

Vill du närma dig idé-världen?

Läs hela inlägget »

Egentligen är vänskap full förståelse och därför en andlig kvalitet. Den kan endast existera mellan levande varelser och står över sådana saker som familj, grupper, samhälle, ekonomi, politik, rum och tid, idéer och tankar. Den yttersta sanningen är varelsen själv. Om han kan lära känna sig själv finner han också sanningen. Då kan han bli fri att vara sig själv och bli en sann vän för andra.

 

Se andra som de verkligen är
Sann vänskap existerar mellan levande varelser som känner varandra som de i grund och botten är och bryr sig inte om det yttre skenet eller kropparnas utseende. Sann vänskap fordrar att man bryr sig om den andres inre kvaliteter och kan endast uppnås om man är villig att släppa andra inpå sig och även själv kan gå andra inpå livet. Man måste också tillåta andra att få veta vem man är. När du konfronteras med att lära känna någon annan så som han eller hon är innerst inne, så konfronteras du samtidigt med mycket sanning och du måste därför ha hög konfront på sanning för att kunna få riktiga vänner.

 

Vänskap har också med medkänsla att göra. Om du kan dela någon annans känslor och tankar så kan du vara hans vän, men du behöver inte vara överens med personen för det. Bara du delar tankarna och känslorna med honom eller henne så blir du en vän.

 

Förstå dig själv först
En person som döljer sina känslor och tankar och låtsas vara något annat än det han är, hindrar andra att bli hans vänner. Man känner besvikelse när man upptäcker att någon inte var den vän man trodde, eller visar sig inte kunna stå för sitt ord.

 

Människor som inte kan vara sig själva kan inte få riktiga vänner. Förmodligen gör de så därför att de tror att ingen skulle tycka om dem om de fick lära känna dem. De förstår inte sig själva och de tycker inte om vad de ser i sig själva. Därför tror de att andra också skulle tycka illa om dem om de kunde lära känna dem.

 

Om de kunde lära sig att förstå sina egna motiv och sin egen inre natur, skulle de kunna tycka om sig själva och komma ur fällan. Då skulle de kunna få vänner och de skulle kunna vara vänner.

 

Vänskap är starkare än ideal och idéer
Att man har samma idéer innebär inte nödvändigtvis att man blir vänner och det behöver inte alls vara så att man blir vänner om man har en gemensam fiende. Vänskap går mycket djupare och är mycket finare än idéer och gemensamma fiender.

 

"Vänskap" som grundar sig på gemensamma idéer och intressen är instabil och mycket riskabel. När sådan "vänskap" upphör på grund av att man inte längre är överens om tolkningar, kan den övergå i direkt hat eller öppen fientlighet. Det gäller speciellt när idéerna anses viktigare än individen och varelsen.

 

Det är ont om äkta vänner men var och en av oss kan tänka fram hur många idéer och tankar som helst. Och då borde man ta vara på sina sanna vänner lite bättre och inte bry sig så mycket om ett ideal eller en idé.

 

Läser man lite historia kan man snabbt konstatera att fanatiska sekter och kultrörelse alltid får för sig att idéer är viktigare än människor och därför har råd att offra människor för den goda sakens skull. De anser att "ändamålet helgar medlen" och anser att det är i sin ordning att begå skadliga handlingar mot människor för att befrämja "saken".

 

Älska visdomen
Man kan diskutera hur man ska kunna skydda sig så att man inte själv blir fanatisk och börjar offra sina medmänniskor och vänner för en helig ko. Men om man bryr sig om sina medmänniskor och anser att individen är viktigare än idéerna och kulturerna så är risken inte särskilt stor.

 

Den som älskar visdom och sanning kan inte luras att förgå sig mot sina vänner.

Att bry sig om sina medmänniskor är kanske det allra viktigaste på jorden. I vilket fall som helst är det synnerligen givande både för den som bryr sig om och för den som får omtanke och hänsyn i form av hjälp till självhjälp. Båda växer sig starkare som varelser och närmar sig sanningen.

 

Om vänlighet och vänskap tillmättes större betydelse i vår värld så skulle livet förvisso bli mer innehållsrikt. Det som framför allt har fört oss vilse är att vi har låtit ideologier och oprövade teorier bli viktigare än individerna och människorna som påverkas av dem.

Vi får inte glömma att ideologier och teorier är till för att tjäna individen och inte för att offra individen.

 

Så låt oss bli varaktigare vänner.

 

Vill du läsa fler artiklar om intressanta ämnen? Klicka här.

Läs hela inlägget »
Etiketter: vänskap

Här är en intressant artikel i SvD som ger en anledning så god som någon att göra verklighet av idén att motarbeta bankväsendets girighet genom att sluta använda kreditkort i onödan.

 

Speciellt viktigt är det att använda kontanter när man handlar för mindre belopp. Det gynnar de småföretagare som annars får se banken knapra på deras möjligheter att gå med vinst.

 

Så gör slag i saken! Använd kontanter istället för kort (speciellt kreditkort) till dina vardagsärenden.

Läs hela inlägget »

Theodore Roosevelt (1858-1919) var USA:s president 1901-09 och var en mycket intressant varelse.


Han gjorde sig tidigt känd i USA för att med kraft ta itu med korruption på ett effektivt sätt. Den amerikanska allmänheten blev därför väldigt förtjust i honom och ville förmodligen ha honom som presidentkandidat.

 

Inte populär bland de rika

De rikaste människorna och familjerna var inte lika förtjusta i honom och ville absolut inte ha honom som president. Därför ordnade de så att han fick ställa upp som vicepresident till William McKinley. Som oerhört populär vicepresident bidrog han väsentligt till att McKinley valdes till republikansk president år 1900.

 

Roosevelt utsågs förmodligen till vicepresident för att de etablerade kretsarna därigenom trodde sig kunna göra sig av med honom, eftersom det under 1800-talet nästan aldrig hänt att en vicepresident senare valdes till president. Dessutom var vicepresidentposten synnerligen tandlös. USA:s vicepresidenter har aldrig lyckats göra några bestående intryck på den amerikanska nationen genom sitt ämbete. Makthavarna ansåg att de på ett smart sätt utnyttjat hans popularitet och samtidigt oskadliggjort ett hot mot deras korrupta styre.

 

Tidig miljökämpe

Men då McKinley mördades den 14 september 1901 fick Roosevelt plötsligt tillgång till USA:s högsta ämbete och kunde därifrån fortsätta sitt arbete att bekämpa korruption.
Hans popularitet hos allmänheten ökade och han omvaldes med stor majoritet år 1904.

 

Genom att han effektivt bekämpade korruption, samtidigt som han hela tiden agerade med den vanlige medborgarens bästa för ögonen, blev han en förkämpe för rätten att bilda fackföreningar och lade grunden för att göra USA till en välfärdsstat. Dessutom var han väldigt framsynt och förordade långt före det att miljörörelsen uppstod på 1960-talet att man borde bedriva miljövård.

 

Vacker text om förmågor

Här är det mycket intressanta förordet till Theodore Roosevelts självbiografi:

 

"Det viktigaste för både individen och nationen är att kombinera kvaliteter, som var för sig kan vara både vanliga och för den enskilde värdelösa. Det är inte ovanligt att någon är effektivt handlingskraftig. Världsfrånvänd idealism stöter man ofta på. Dessa två egenskaper är tillsammans både önskvärda och sällsynta.

 

Det är ganska vanligt att svaga, kortsynta, tillbakadragna och lata individer är fredsälskande samtidigt som man ofta finner stort mod hos män med häftigt temperament och dålig karaktär. Ingen av dessa kombinerade kvaliteter är i sig själv till någon nytta.
Att skipa rättvisa mellan mänsklighetens många nationer och att lyfta mänskligheten till högre höjder låter sig endast göras med hjälp av starka och modiga människor, som hyllar freden genom sin visdom, men hellre strävar efter rättrådighet än fred.

 

När man ställs inför det moderna samhällets komplexitet, tvingas man använda sig av kollektivets kraft. Ändå är den kollektiva kraften meningslös om den enskilde sviker sitt sunda förnuft eller vägrar att göra sin plikt och ta ansvar.Det är nödvändigt att utveckla dygder, som gynnar staten. Men sådana dygder är som spilld mjölk, om de inte backas upp av kärleksfulla familjer och grupper, som utan fruktan axlar ansvaret att fostra nästa generation. Därtill krävs stark pliktkänsla tillsammans med levnadsglädje.

 

Vi behöver medborgare som skäms när de undviker att delta i det tunga arbete som måste utföras för att världen skall fungera och ändå kan glädjas åt livets mångskiftande glädjeämnen. Med glödande iver och sinneslugn behöver vi agera så som ett gott omdöme anbefaller.

 

Vi måste visa barmhärtighet mot dem som felar, samtidigt som vi obevekligt bekämpar det som är fel. Vi måste vara rättvisa och generösa mot varandra. Ändå är det nödvändigt att inse att det är klandervärt och ondskefullt att inte handlingskraftigt bekämpa förtryckare. Tillsammans med vänskap och hänsyn behövs stort mod och stränga krav på att arbete och möda accepteras. En för alla och alla för en är ett utmärkt motto, men endast under förutsättning att alla och envar drar sitt strå till stacken, utan att vara en börda för övriga.

 

Vi som tillhör de moderna demokratiska länderna måste oavbrutet sträva efter att skapa våra länder sådana att den fattige som är villig att arbeta kan leva behagligt och ärligt och där de rika inte tillåts vara oärliga eller lättjefullt kan undandra sig från pliktens ansvar. Ändå måste vi döma både den fattige och den rike på samma grunder, baserat på gärningar och inte börd. Vi måste med samma allvar bekämpa ondskefull och hatisk avundsjuka, som rånar de som ärligt lyckats i livet, som vi måste förhindra brutalt och själviskt högmod, som ser ner på och utnyttjar den som farit illa i livets spel.

Läs hela inlägget »

Människor begår ofta misstaget att ge nyårslöften. Ur livsfilosofisk synvinkel är det klart olämpligt.


Varför då?

 

För det första: Tid uppstår när saker förändras. I förlängningen innebär detta att tiden skapas av våra handlingar. Om man avger ett löfte om att något ska hända vid en viss tidpunkt, vänder man på steken. Då låter man sig bli en effekt av tiden, istället för att vara orsak till den.

 

För det andra: Det är lätt att med hjälp av sina läppar eller tankar uttrycka önskningar eller förhoppningar, som det sedan inte är lika enkelt att uppfylla. Varje gång en andlig varelse misslyckas med att utföra något som hon föresatt sig att göra, sjunker hennes orsaksnivå.

 

Så istället för att avge nyårslöften bör man noga sätta sig in i de situationer som man behöver åtgärda, undersöka vad som är möjligt att göra med de resurser man har och först därefter (vare sig det är en nyårsdag eller någon annan dag på året) utföra de handlingar som avslutar handlingscykeln.


Att lova saker man inte kan eller vill uppfylla är ett säkert sätt att sänka sin orsaksnivå.

Läs hela inlägget »

Välkommen till Dugas blogg!

 

Här kan du läsa inlägg om filosofi, etik, samhällsfrågor, historia och annat angeläget och intressant.

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter